Armbågar sig…

… fram. Det är ingen riktig dag om jag inte får blogga lite. Så jag lägger ut den här som jag inte kände gick genom säkerhetsgranskningen för Scraputmaningen. Visst, LOn är väl annorlunda, men den är inte riktigt bra. Jag kan bara inte sätta fingret på vad det är som stör mig med den…

Det är hur som helst Alexander och hans kompis Tindra som äter lunch. Bägge använder i princip hela kroppen för att äta, det ser så underbart ut med de små armbågarna som är högt upp i luften! När såg ni någon vuxen ta i så med all kraft för att plocka upp en bit mat på gaffeln?

Vem är det bakom pysselbordet, egentligen?

Den utmaningen kom från Cattis, så jag svarar härmed på följande frågor och utmanar alla som vill att göra detsamma i sina bloggar… om du hänger med, skriv en kommentar så kan jag gå in på din blogg och läsa dina svar – det blir superskoj!

Jag scrappar helst när:

- jag är pigg och fantasin sprudlar. Det kan egentligen vara när som helst.

Mitt pysselbord måste innehålla:

- vit cardstock, akryler, distresser/akvareller, sax, lim.

Något icke-typiskt scrapbook-material jag använt i en LO:

- Alexanders dagispyssel i form av en sol med små mjuka bollar på hamnade på en LO för ett tag sedan.

Medans jag scrappar så lyssnar/ser jag på:

- Ser inte, men däremot lyssnar! Det är så blandat som Edit Piaf, David Bowie, Lynyrd Skynyrd, Indisk Bollywood-musik.

Det jag vill berätta om är:

- det som varit, har hänt. Jag har sällan en story klar för mig när jag börjar på LOn, utan den växer fram med färg och form ur fotografiet.

Färgkombinationer jag gillar:

- brunt, vitt, svart, turkost.

Vad inspirerar mig?

- Fotografier, mönster jag ser tex på stan, olika tekniker, andras alster i gallerier. Dock väldigt sällan från tidningar eller andra särtryck, det är inte min grej att sitta och bläddra…

Du ser ofta på mina Lo´s:

- *hrmf* akryler eller annat handmålat. Gärna motiv som fortsätter utanför själva fotot. Sen är min handstil ofta med i journaling och rubriker. Jag äger ju inte ens en QK ellar annat liknande.

Men du hittar aldrig:

- är nog inte så konsekvent att jag alltid lyckas utelämna något jag inte gillar. Jag testar gärna allt och ibland blir det mindre bra, ibland lyckas det bättre. Har inget icke-favvo så att säga.

Detta är pyssel- jag i ett nötskal:

- Måla!!! Det är ingen Pia-LO om jag inte fått måla och kladda lite

Min uppmaning till dig:

- våga testa något nytt! Många frågar hur gör du dina alster? Jag målar och spränger mina egna barriärer, testar, testar och återigen testar. Då får jag till svar väldigt ofta, men _jag_ kan inte måla som du. Men, där tror jag att de flesta har fel. Jag trodde inte det heller innan jag testade, man kan alltid testa något nytt om man bara vågar. Lycka till!

Utekväll

blev det igår. Jag var väldigt sugen på att hänga med svågern och kompisar ut när de skulle äta på stan. Vi åt middag på Texas Longhorn på Skånegatan. Sheeet, vad de kan laga mat! Mycket mätta och belåtna gick vi vidare och jag och svägerskan Anna träffade en gammal kompis till henne från Hälsningland. Mycket prat och skratt och det hela avslutades med en tur hem till Sussa! Tack för en trevlig kväll alla!!!

Men det blev ju som sagt en del promenader igår runt på stan, och på O´Learys var det väldigt stimmigt, så min fibro triggades igång rejält. Dessutom hade jag ju bassängträning igår på fibrokursen – det var superskönt att bada i 32-gradigt vatten med lagom mycket aktivitet för musklerna – så idag är jag smärtpåverkad!

Men det var det nog värt!

Trevlig helg alla där ute!

En något träig LO

Här är min underbara vän Mia (Miao) i Visby och hånglar med självaste Linné Gensvaret var det dock lite sämre med.

Fantasi

Till dagens utmaning som kom från en läsare: ”Fantasi är det ögonen inte ser”. Så här blev det när jag satte igång min fantasi.

Polare

Som vanligt när jag scrappar nuför tiden är det till Scraputmaningen. Det är den här också 2+6+9. Utmaningen gick ut på att använda 2 fotografier, 6 mönstrade papper och 9 band. jag kunde dock inte få till alla band utan nöjde mig med 8 *katastrof not*.

Den här LOn är väl inte direkt i min stil. Jag har ju inte använt några färger öht på den här. Men jag tycker den är fin ändå, kanske just för att det på fotografierna är två kompisar som hjälper varandra.

Städat i scraphörnan & min första LO & fråga

Jag har sorterat mina papper i färg och efter tlllverkare. Sen har jag gått igenom en massa fotografier och även sorterat dem – efter personer, tid och händelse. Då kom jag på en annan snilleblixt, allt för att slippa sitta och scrappa just nu när jag inte riktigt är på humör för det, att jag kan jag antal LOs jag gjort sedan jag började. Oj, det blev en del!

Jag har scrappat sedan slutet på januari i år då jag hittade till Papprika en solig dag och fick hjälp av Malin att komma igång. Det känns så länge sen! Hon berättade för mig vad scrapping är, vilka format som fanns då (tiden innan 6×12 och omvänt , vilka material man som nybörjade kan behöva. Sen skickade hon hem mig med uppmaningen att skapa med lite lim, sax, cardstock. Det gick det med.

Så här såg min allra första LO ut, den var dubbel och jag satt och eldade över ett ljus för att få den där gamla kantlooken. Kommer så väl ihåg hur uppeldad (hahaha) jag var och Uffe kom in och undrade vad tusan jag höll på med… eldar lite, sa jag bara och skrattade. Han fattade ingenting.

Hur många LOs tror du jag har skapat sen jag började för nio månader sedan?

Nu gjorde jag det igen.

Sov bort en hel dag! Jädrans vad jag känner mig skyldig på något vis. En hel dag som kunnat fyllas med massa kul, kanske?

Jag var upp med Alexander och körde till dagis, sen när jag kom hem var jag helt slut igen, trots att jag sovit kanske 7-8 timmar på natten. Men det var bara att acceptera läget och lägga sig igen. Den här jäkla puckade sjukdomen som kallas för fibromyalgi är helt värdo alltså!!! Allt den ger upphov till förutom bara ren smärta är ju förjävligt. (Ursäkta alla svordomar, men jag blev helt paff när jag insåg att hela dagen gått till att sova ).

Jag har fibro, alltså får jag snälla leva med följande också som liksom ”ingår i paketet”:

* värk
* trött jämt
* blir aldrig utsövd trots otaliga timmars sömn
* insomningssvårigheter
* koncentrationsproblem
* dåligt minne
* ingen simultanförmåga
* fumlig, tappar saker, går in i saker
* snubblar, till och med på ett vanligt golv utan mattor
* ingen styrka i musklerna
* som ständig träningsverk (musklerna hinner inte återhämta sig)
* stel i nacke, rygg, axlar
* migrän
* problem med magen
* ont i händer, fötter, svårt att greppa saker som är tunga och lyfta
* känslig mot ljus och ljud
* smekningar och beröring kan ibland kännas som om någon slår mig hårt
* deprimerad
* orkeslös, slut på energi jättesnabbt
* ökad aptit, tröstäter, sötsugen som aldrig förr
* spänningsverk

ja, det finns nog mer men det här var vad jag kom ihåg nu.

Ja, då ska vi leva livet och vara glada för varje stund vi har här… eller?

Jag måste försöka tänka positivt istället – jag har en underbar son och make, min mamma, vänner och uffes släktingar. Vi har mat på bordet, jag kan sitta och scrappa ibland om jag orkar och inte har för ont, då är det ju superkul. Jag orkar ibland träffa vänner, umgås och ha skoj. Jag får hjälp av vården, skulle säkert kunna vara bättre, men jag har iaf hjälp, finns ju andra som inte har det och går med sjukdomen utan att veta om det. Jag är relativt ung och borde kunna komma tillbaka i arbetslivet och därmed känna en viss trygghet och självkänsla. Jag kan gå lite, även om det inte blir långpromenader. Jag kan aktivera mig, om jag får lite hjälp med att tex sätta på mig kläderna. Jag kan laga mat och tvätta om jag tar det i del etapper. Jag kan även städa om jag delar upp det över en dag eller två samt får hjälp av maken. Jag kan ligga på golvet en stund och leka med Alexander, det är bättre än ingenting. Jag kan sitta vid datorn en längre stund ibland. Jag kan ligga och läsa när koncentrationen finns. Jag kan åka och handla och gör det för ont kan jag hänga på kundvagnen eller sitta på en stol om det finns i affären. Jag kan bada i badkaret och få värme mot värken, det är inte alla som har ett badkar.

Ja, jag vet, det var väl lite överdrivet, men det är så här jag har det. Sorry, life is a bitch.

Nu ska jag sluta gräma mig över en förlorad dag och sikta framåt, Alexander kommer snart hem och jag kan tanka massor av positivism från det lilla energiknippet.

Crappy day!

Minst sagt, om man ser till antalet timmar jag varit trött/faktiskt sovit/inte kunnat koncentrera mig/haft kola i huvudet/haft ont i kroppen/varit frusen/varit sötsugen.

Ja, kollar man till det så sög den här dagen rätt rejält. Men, till det positiva hör att jag faktiskt har skapat en LO till Scraputmaningen. Fast jag vet inte om jag ska ladda upp den där. Känner mig inte helt nöjd. Undrar om det är jag som blivit mer nogräknad eller om jag bara är inne i en dålig-fas-scrapping?

Igår var vi till Rönningeby med Mia, Billy och lilla sötaste Tindra. Det var så fint väder och vi satt ute och åt matsäck. Först tittade vi på alla djuren förstås, och i samband med det fanns hästridning. Alexander satte sig faktiskt på en häst och det såg ut som om han aldrig gjort annat, ridit alltså. Jag var så stolt över honom, han bara satt där på hästryggen och log! Underbara unge, vad jag älskar dig!

Det jobbiga med gårdagen var att man måste gå någon/några kilometer för att komma från bilparkeringen till byn. Det gillade inte min kropp. Jag kände ju redan efter att vi hade gått dit att det var nog, men man måste ju ta sig tillbaka till bilen också. Så jag fick vackert traska tillbaka. Det känns idag kan jag säga… skitkropp. Fast gårdagen var så underbar att idag lider med ett litet leende.

Annars då? Hm. Har smällt i mig 6 hårdmackor med leverpastej och gurka. Låter det sunt. Nä, tycker nog inte jag heller. Men det var tusan så gott alltså

Hej då nappen!

Till Scraputmaningens del 2 i Utmaningenresan, där temat är UTVECKLING.

Du hänger väl med? Första deltävlingen var det så många som 88 bidrag – det är helt sjukt vad ni skapar där hemma. Jag blir helt pirrig i kroppen av att titta på era bidrag. Om du också vill titta på alla bidrag i första deltävlingen där man skulle använda sig av foton som är kapade/beskurna, och dessutom kunna rösta, gå då in på Scraputmaningens blogg och så länkar vi vidare därifrån! Eller klicka här.

Här har jag använt mig av sponsorstämplar från InkyWings, det är deras clearstamps, som är helt ljuvliga att scrappa med. Kan verkligen rekommendera dem! Till de små prickarna använde jag mig av glitterlim, det var länge sen…

Kan ju tillägga att det var lätt att göra sig av med nappen. Den åkte ner i Bamses napplåda galant. Sen i bilen hem från Kolmården somnade Alexander bums och sov tills vi kom hem. I sängen var det heller inget tjafs utan han fortsatta i princip att sova vidare. Men… dagen efter ångrade han sig. Bamse och lilleskutt skulle inte alls få hans nappar och det var lite gråt i någon minut. Sen somnade han på kvällen efter att han var arg på Bamse en stund. Samma sak dagen efter. Efter detta har han aldrig sagt något mer om napparna. Det gick med andra ord så smidigt så! *älskar*